På vardagarna skrattar Bea åt mig, för att jag måste mocka upp hennes skit men på helgerna skrattar jag åt henne.
Jag har alltid tyckt att det är mysigt på morgonen i stallet. På vardagarna är det stressigt och "går på tid" men på helgen kan man ta det lugnt, man har all tid i världen att först stå och kolla på när hästarna äter och sedan sakta mocka boxarna i lugn och ro, helt själv.
Att vara själv är någonting jag finner lugnande och på helgmorgnar i stallet är jag själv och allting är lugnt.
Att vara själv är någonting jag finner lugnande och på helgmorgnar i stallet är jag själv och allting är lugnt.
När jag öppnar Beas dörr står hon stilla. Jag har tränat henne till att göra detta och tycker det är gulligt att se henne stå där och vänta på min signal även om hon ibland försöker smita ut när jag inte kollar. En ögontjänare kan hon allt vara.
Nu väntar te, frukost och matte. Senare dressyr på Pelle och ut i skogen med Bea.
/Juli