2014 - "Hon är en helt annan häst, Julia"

Publicerat i: Allmänt 2014, nyår, årssammanfattning
"Du kanske inte ser det själv, men jag gör det."
Så sade min mamma till mig för några dagar sedan. Förstår ni hur lycklig man blir när man hör sånt?
 
När nu 2014 lider mot sitt slut kände jag att jag är tvungen att skriva den obligatoriska utvärderingen om 2014. Och vilket år sen! Mycket har hänt, många leénde, många tårar. När jag nu tänker tillbaka till ibörjan av året, när jag knappt red, har verkligen mycket ändras. Visst har det gått sakta, oh ja, men ibörjan av detta året hade Bea och jag hoppat få gånger på bana och nu, i slutet av året har vi varit på hoppträning där Bea hoppade studs med fyra hinder.
Taniga Bea i maj. Spetsig rumpa, smal liten hals och konstigt stort huvud??

Kort sammanfattning av månaderna:
Januari-mars: Inget speciellt hände. Mest uteritter. Kallt och snöigt.
April: Kommer ihåg att jag red i paddock några gånger men det gick inte bra så vi hoppade mest över det. Vi hoppade i paddocken några gånger, gick inte särskilt bra.
Maj: WE-träningarna kom igång igen! Jag kommer tydligt ihåg hur sjukt seg Bea var, hon verkade inte tycka det var särskilt kul. Takten var ojämn och jag var ganska kass. Stundvis kunde hon gå fint, men mest var huvudet högt uppe och bristande muskler i sidorna. Bilden under är nog därför en ganska dålig representant för månaden maj, men jag bestämde mig för att ta de bästa bilderna. Ni kan ju i varje fall se att hon inte trampade någonting under sig själv alls.
Bild ifrån maj på we-träningen.
 
Juni-juli: Jag hann rida ungefär halva juni (där det gick bra) innan Bea slet av sig en sko. Tyvärr följde en stor del av hennes halva hov med och vi fick snällt ta av alla skorna. Jag fick en halt häst som knappt ville röra sig. Juli blev också till största del stillastående. Bea hade boots men hovarna gjorde ändå ont. 

Juni, innan Bea fick vara barfota-häst.
Bootsen som ständigt satt på Beas fötter vid ridning. Vilken hat-kärlek relation vi delade..

Augusti: Äntligen slutade Bea ha ont i hovarna och vi kom igång igen! Först längre skogsrundor och i slutet kunde vi till och med rida i paddocken! Bea tyckte det var riktigt kul och för första gången jobbade vi med och inte mot varandra. Bootsen var fortfarande på.. En ny sadel inhandlades, som tyvärr inte låg jättebra. Den fick dock vara kvar ett tag när vi letade vidare.
Ser ni bootsen? ;)

September: Vi kom igång på riktigt när Bea äntligen fick skor och det gick bättre och bättre! Jag började rida på ridskolan utöver att rida hemma för att få extra hjälp. Torun, min tränare, kom även ut och hjälpte mig flera gånger när jag fastnat.
Skor!!

Oktober:Träningen kom igång på riktigt. Lastningen kluddade en del så Torun kom ofta hem till oss för att träna. Det gick frammåt trots att Bea kändes lite segare än innan. Vi fick sålt sadeln som inte passade (wiho) och jag var tillbaka i min gamla allroundsadel. 
Huvudet åkte upp när bakbenen kom igång. När vi nu hade skor igen fick Bea mer muskler.

November: Äntligen satt takten och vi kunde lägga alla tusentals taktövningar bakom oss (eller ja.. typ). Istället kom Beas gamla ojämna sidor tillbaka och det var vad vi fick fokusera på istället. Bea gick i en lägre form och började verkligen jobba med ryggen. Torun kom ut ett par gånger men mot slutet av månaden fick Bea en paus ifrån dressyren.
Huvudet kom ner när kroppen började samarbeta på rätt sätt.

December: I början av månaden fick jag fortfarande slita som ett djur med att få Bea att gå rakt. Veckorna innan lovet blev det inte så mycket ridet i paddocken och på uteritterna var det också ständig fokus på att fatta båda galopperna och att få Bea att gå på båda sidorna av vägen. Liiiiiksidigheeet! Precis innan lovet släppte allt och plötsligt satt det mesta. Även galoppfattningarna som vi haft stora problem med blev lättare och än en gång gick Bea rakt. Konditionen var i topp och det mesta kändes bra! Första hoppträningen blev avklarad! En WE-träning hann vi också med även om vi fick rida hem då Bea inte var lastbar.. Vi hittade även min nya sadel som direkt inhandlades!
Oerhört frusen paddock får fungera ändå..!

Jag vet inte riktigt om ni ser hur mycket vi båda faktiskt har utvecklats, men det gör sannerligen jag! Kolla min sits! :O Rakare, mjukare och mer böjda armar! Alla lektioner för Torun har verkligen hjälpt enormt mycket. Nu ser jag verkligen fram emot nästa år! Lastträning, dressyr, hoppning och WE står på schemat inför nästa år, både för Bea och Pelle!

Jag hoppas ni följer med på vår resa nästa år! 
/Juli
#1 - - Lovisa:

Wow vilken utveckling ni har gjort! :)

Svar: TACK! :DD♥
Juli