Ibland får man saker gratis, men oftast inte.
Nu pratar jag inte om pengar (faktiskt), utan jag skriver om ridning. Ridsporten är en sjukt orättvis sport. Det är orättvist att jag har en häst, medan andra inte har det. Det är orättvist att vissa har jätteduktiga ponnier och vissa inte. Det är orättvist att vissa rider för tränare flera dagar i veckan, och andra inte.
 
Själv har jag "fått" grunderna av mina föräldrar. En unghäst, ridlektioner, hjälp och framförallt tid. Och inga krav. För mig har det betytt att jag har fått jobba mycket själv och för att komma någonstanns har jag jobbat hårt. Ridning är så häftigt, hästar är så speciella varelser och jag ser upp till alla ryttare, med eller utan häst. Alla har vi övervunnit någon rädsla, alla har vi slitit igenom de jobbiga tiderna utan att ge upp. Om vi så har jobbat för att få en häst till att äntligen fatta rätt galopp eller jobbat för att få en perfekt galopppiruett, det kvittar, alla har vi kämpat.
 
Just nu är jag fast beslutsam att få igång Bea. Vi kan klara det, vi behöver bara jobba, träna och aldrig ge upp.
 
Ge aldrig upp, vänner.
/Juli