Att inse allt

Publicerat i: Ridning Ridning, allt släpper, bea dressyr, dressyr, släppa, träna, träning
Idag hade jag och Bea ett aha-moment.
Jag har äntligen förstått.
 
Länge har Torun sagt till mig under träningarna att jag måste kräva mer av Bea. Jag har tyckt att jag har gjort det men nu inser jag att jag har försökt kräva av henne men jag har ändå behandlat henne som en lat ungponny. Det är inte konstigt att hon då inte utvecklas på sättet jag vill för att om jag behandlar henne som en lat ungponny blir hon en lat ungponny.
 
Imorse när jag skulle rida bestämde jag mig för att jobba med att få Bea känslig för hjälperna, lite explosivitet som jag saknar i hennes steg och sätt. Så direkt när vi skrittat på lång tygel i tio minuter och jag började plocka upp henne provade jag hjälperna. Efter en kvick skänkel som inte fick svaret jag ville ha lade jag snabbt till spöet och efter det blev hon riktigt uppmärksam för skänklarna. Vi värmde upp i skritt på volter, längde steget, kortade steget, gjorde halter och red på både mindre och större volter. Jag var noga med att vara tydlig och red exakt som jag skulle med vilken annan häst som helst. Innan har jag varit rädd för att Bea ska förlora sitt förtroende för bettet om jag tog tag i henne och sade till henne men idag ville jag verkligen rida. Så när hon inte böjde sig så mycket som jag ville var jag noga med att säga det till henne. Självklart svarade hon på mina hjälper och jag fick en mjuk häst som skrittade på i tempot jag ville ha.
 
Vi travade fram ganska länge på volterna blandat med spåret, lite samma som vi gjorde i skritt. Hela tiden fokuserade vi på att behålla "explosiviteten" och verkligen ha henne framför och känslig för hjälperna. Och vad det fungerade! Jag kunde länga henne och verkligen rida henne hur jag ville och hon bara svarade superfint. Jag kan ju rida. Det är det som har stört mig hela tiden - visst har hon gått okej men jag kan rida många hästar bättre än vad jag kan rida min egen häst. Visserligen var hon inte i super form hela tiden utan var ganska öppen men hon var högre upp och nosen kom in till lodplanet en hel del, så jag är väldigt nöjd. 
 
Efter lite fri skritt på långsidorna och uppsamling på kortsidorna tog vi trav där jag satt ner. Vi arbetade vidare på samma grejer och jag bad henne ännu lite mer om form, ställning och kraft i steget. Bea har ett fint steg när vi kommer igång och innan har jag lyckats hitta det där steget ett fåtal gånger i max fem steg. Idag kunde jag få fram steget lekande lätt och istället för att bara springa i längningarna kunde jag äntligen få henne att använda energin för att komma uppåt och framåt i hennes dansande steg. Att min lilla Bea riktigt dansade fram gör mig stolt.
 
Även galoppen och i fattningarna var jag riktigt konsekvent och även där gick det mycket bättre. Efter den första galoppen fortsatte vi med traven. Jag red upp på medellinjen vid C, längde steget och gjorde halt vid D. Superponnyn gjorde exakt som jag ville med bravur och jag undrar hur jag har kunnat missa att hon faktiskt kan så mycket innan.
 
När vi väl skulle rida av och jag gissade på att vi ridit i trettio, fyrtio minuter hade vi ridit i en timme. Alltså blev det runt en timme och femton minuters pass idag. Super Bea var inte ens svettig och energin flödade igenom hela passet.
 
Nu ser jag fram emot att få visa er hur långt vi har kommit. Nästa gång tvingar jag nog någon att ta lite bilder... :P

#1 - - Annie:

Gus vad roligt att du är tillbaka på bloggen igen! Och att det går så bra med Bea nu. Skulle vilja se film;)

Svar: Wiiih! Taack! :D
Juli

#2 - - Annie:

Haha, gud ursäkta att jag råkade spamma hela ditt kommentarsfält 🙈😅

Svar: Haha, det är ok :P
Juli

#3 - - Ella :

Sv; Tack så jättemycket, visst är han för gullig? ;)
Kram♥

#4 - - saga:

Låter ju skitbra!! Fortsätt träna sådär, och jag vill gärna se bilder! ;)

Svar: Hihi! Tack! Bilder finns :D
Juli

#5 - - Katarina:

Åh vad jag känner igen det där... Och så glad för din skull att det släppte massa :) finns inget bättre än känslan när man verkligen RIDER :)

Svar: Nej, det är verkligen härligt när allting släpper och man bara känner att VARFÖR gjorde jag inte såhär innan!
Juli