Vi hade väldigt trevligt. Utan alkohol.

 

För att - newsflash - man behöver inte alkohol för att ha det roligt. Att sprit och supande är något nödvändigt för att ha det roligt är någonting jag hör hela tiden. Att dricka i sig är det väl inget fel på, jag bryr mig inte - det är inte mitt val om tjejen i min paralellklass ska dricka eller inte. Däremot har jag någonting emot att folk alltid måste trycka alkohol mot alla och ge en konstiga blickar för att man inte super sig full. Enligt mig ligger det någonting obehagligt i att alla vill dricka sprit bara för att bli fulla och ha roligt. Sure, you do you, men snälla pusha inte spritflaskan mot mig och ge mig inga konstiga blickar för mitt val. Jag känner helt enkelt inte för det.

 

Missförstå mig inte - jag har ingenting emot folk som dricker. Jag har någonting emot det som händer med folk när de dricker och personligen skulle jag tycka att det var obehagligt att inte riktigt kunna styra över mig själv och för mig är smaken riktigt rälig (ja, skånska ord behövs. Rälig = äcklig.). Kontrollfreaket inom mig är alldeles för starkt för att förlora kontrollen över min hjärna. Ni blir inte äldre och coolare för att ni dricker och jag blir absolut inte bättre än er för att jag inte dricker och skriver ett inlägg om det. Jag tycker bara att det är tråkigt att normen för en tonåring är att ständigt vara full. Det är fester hit och dit man förväntas älska och det romantiseras hit och dit om vin som intas under natthimlar när småpratet börjar flyta ut.

 

"Kommer du aldrig dricka alkohol då? Är du en nykterist?" Jag vet inte - jag har inte tänkt så långt. Jag, liksom er, går på känsla och dagen då jag tycker att det känns rätt att dricka gör jag väl det. Men fram tills den dagen kommer jag att stå för mina beslut därför att jag tar dem. Sluta försöka pusha mig till att dricka när jag inte vill. Sluta kolla på mig konstigt när jag säger "tack men nej tack" och sluta försöka övertala mig.