Back on top, liksom.

 

Ja, dessa tre ridlägerdagar har varit någonting alldeles extra. Fem pass senare är jag trött i kropp och sinne men åh så full av knastrande inspiration och motivation som bara vill komma ut. Att jag inte kommer att rida "min" underbara sexåring Cappuccino med steget, energin och allt det där, gör mig lite ledsen. Ska blinka lite extra med ögonfransarna mot Torun när ridskolan börjar igen för att få rida den där lilla diamanten. Att han bara har ridits i ett år är sjukt då han är så mjuk, fin och framförallt cool lugn. Eftersom det varit så dåligt väder innan vårt läger hyrde Torun in sig på en anläggning i närheten med ridhus så han fick komma till ett helt nytt ställe och han tog allting så lugnt. Visst att han var lite stirrig men inte särskilt mycket. Lugn, snäll men allt annat än tråkig - min sorts häst!

Här kommer lite bilder på mig och Cappe idag som världens sötaste barn tog. På riktigt, jag brukar ogilla barn men den här nioåringen vann mitt hjärta. Lugn, inte överdrivet pratsam och väldigt lik mig som liten.