Idag skulle Bea egentligen fått en uteritt men hovslagaren var här.
Och lillhästis, som aldrig brukar få ont i hovarna, fick ont.

Bästa Pelle fick rycka in och istället för att slänga mig upp på Beas rygg, fick det bli Pelles kantiga rygg. Bestämde mig för att rida barbacka, som jag ska göra en gång i veckan nu. Det blev en ganska lugn runda även om Pelle var relativt stissig och mest ville galoppera. Han har en trevlig trav att sitta i när han går som en normal häst men annars... skumpig, otakt. Inte mysigt. Därför blev det faktiskt en hel del lugn galopp som jag faktiskt kan sitta i, haha. Så ja, han höll sig ganska lugn förutom på ett ställe där det var en vattenpöl över hela vägen. Pelle stannade upp ifrån galopp och jag är glad över att Bea brukar göra sådär, för annars hade jag nog åkt i diket....

Jag måste verkligen börja tänka på att ta med mig västen ut om jag ska hoppa upp barbacka på en av våra knäppa hästar. Säkerheten jag känner med sadel försvinner ibland när jag rider barbacka, i varje fall beroende på vilken häst och hur den känns. Just Pelle känns så stor när man sitter barbacka. Inte för att han någonsin brukar slänga sig åt sidan som Bea gör men han kan bli svår att hålla och gillar att rycka i tyglarna. 
Trots att Bea är opålitlig i skogen är jag inte orolig över att trilla av henne, även när jag är barbacka. Antagligen för att även om jag trillar av är det inte särskilt långt fall.