Idag är jag villig att tro på det.

 

För att efter ett matteprov som gav mig en huvudvärk kom jag hem helt slutkörd. Lade mig framför TV:n och trösttittade på min nya serie, Secret Garden. Med migrän tog jag sedan ett migränpiller och kände mig allmänt sämst, övervägde nästan att inte rida idag på ridskolan. Tog tag i mig själv tillsist och drog mig försiktigt upp för att byta om till ridkläder. Var nästan helt säker på att jag inte skulle ge järnet idag.

 

Men så kommer vi fram och den värsta huvudvärken har släppt. Jag börjar rykta världens vackraste Cappucciono och när jag väl är uppe på hans rygg är jag på g. I gruppen var vi bara två där den andra ryttaren inte har kommit lika långt. Jag fick alltså mycket av uppmärksamheten idag på världens vackraste Cappe. Han kom ihop så fint. Spänstig och riktigt flashig kändes han idag. Helt underbart mjuk och jag bara svävade fram. Torun bara berömde och berömde, sade att långt ifrån alla kunde få ihop honom så fint och kort. Hon sade att jag red bra och att mitt höftarbete var riktigt bra. Att vi var tävlingsnivå.