När jag var åtta år, år 2006, föddes det en kull kattungar i stallet som min och min mammas foderhäst stod i.
Alla kattungar som inte skulle säljas skulle dödas.
Och en av dem var mjukt ljusgrå med vita tassar och en liten vit strimma över nosen som fick den att se så pussbar ut. Kattungen fångade mitt hjärta och med stora ögon kom jag med den knappt några dagar gamla kellingen till min mamma och frågade om vi inte skulle ha en katt till. Vår gamla katt var skruttig och mamma sade ja till åttaåringen med stora, stora, blå ögon som lös upp av lycka vid hennes beslut. Sådär kom Måns till oss. Nu är min underbara, stora, fluffiga och alldeles förtjusande katt Måns nio år och lever livet som utekatt på natten och lat innekatt på dagen.
Åh så fint gjort av er! Samma sak var det med min ena katt som nu är fem år. Han heter skrutten haha, för han var så liten och skruttig när han kom. Han skulle skjutas i skogen (bokstavligen!) då de var en oönskad kull av en familj. Samma dag som det skulle ske åkte mamma till hon som hade honom och räddade honom från den idiotiska kärringen. Att avliva ett oskyldigt djur är fel. Men skonsammare att avliva än att skjuta. :(