Back into the jungel..

Publicerat i: Utrustning cliff barnsby, cliff barnsby avg, djungel, sadeldjungel, sadlar, stön, suck, trött
Sadeljävlar.
Jag red Pelle, i hans underbara Stübben Maestoso 17". Det gick jättebra, vi jobbade med allt möjligt. När jag sedan hoppade upp på Bea blev jag så ledsen för hennes sadel är för stor för min lilla rumpa. Suck.
Sååå, jag är tillbaka vid start igen. Läser blocket och facebookannonser som en galen person och suckar och stönar och mejlar och ringer och söker och... ja. Ni vet.
Men, i vilket fall som helst hittade jag en dryga två kilometer från där jag bor. Jackpot. Ska eventuellt hämta och prova den ikväll.
Så himla trött med sadelkludd men jag vill verkligen ha en sadel som passar bra och som är skön. I min Cliff Barnsby just nu åker jag omkring när jag rider och det är inte heller särskilt kul.
Håller tummarna.
 
Städning på gång.
/Juli
Kommentera 0
På vardagarna skrattar Bea åt mig, för att jag måste mocka upp hennes skit men på helgerna skrattar jag åt henne.
Jag har alltid tyckt att det är mysigt på morgonen i stallet. På vardagarna är det stressigt och "går på tid" men på helgen kan man ta det lugnt, man har all tid i världen att först stå och kolla på när hästarna äter och sedan sakta mocka boxarna i lugn och ro, helt själv.
Att vara själv är någonting jag finner lugnande och på helgmorgnar i stallet är jag själv och allting är lugnt.
När jag öppnar Beas dörr står hon stilla. Jag har tränat henne till att göra detta och tycker det är gulligt att se henne stå där och vänta på min signal även om hon ibland försöker smita ut när jag inte kollar. En ögontjänare kan hon allt vara.
 
Nu väntar te, frukost och matte. Senare dressyr på Pelle och ut i skogen med Bea.
/Juli
Kommentera 0

Dressyr - utan regn och åska!

Publicerat i: Ridning Ridning, dressyr, fjordhäst, fjordhäst dressyr, fjording, fjording dressyr, träning
Red dressyr på Bea idag.
Hästen var underbar. I början sprang hon lite med huvudet uppe men slappnade sedan av och var precis som sist jag red henne i paddocken, mjuk och följsam och lyssnade helt underbart på mina hjälper!
Efter flera års hårt slit börjar hon äntligen ge efter och idag jobbade vi verkligen på samma sida, mot samma mål! Jag blev så underbart lycklig av att känna hennes kraft och styrka under mig, helt sjukt!
Mamma var dessutom där och tog bilder!
 
Jag har fler bilder men blogg.se's bilduppladdning är ganska kass..
/Juli
Kommentera 0
Visa fler inlägg