Upp i sadeln igen

Publicerat i: Ridning, Ridskola, Träning cappe, cappuccino, ridläger, sommar, sommar 2015, torun
Jag har varit på ridläger och när jag nu är full av positiv energi känner jag verkligen att jag kan kravla mig tillbaka upp på blogg-hästen igen.
Back on top, liksom.
 
Ja, dessa tre ridlägerdagar har varit någonting alldeles extra. Fem pass senare är jag trött i kropp och sinne men åh så full av knastrande inspiration och motivation som bara vill komma ut. Att jag inte kommer att rida "min" underbara sexåring Cappuccino med steget, energin och allt det där, gör mig lite ledsen. Ska blinka lite extra med ögonfransarna mot Torun när ridskolan börjar igen för att få rida den där lilla diamanten. Att han bara har ridits i ett år är sjukt då han är så mjuk, fin och framförallt cool lugn. Eftersom det varit så dåligt väder innan vårt läger hyrde Torun in sig på en anläggning i närheten med ridhus så han fick komma till ett helt nytt ställe och han tog allting så lugnt. Visst att han var lite stirrig men inte särskilt mycket. Lugn, snäll men allt annat än tråkig - min sorts häst!

Här kommer lite bilder på mig och Cappe idag som världens sötaste barn tog. På riktigt, jag brukar ogilla barn men den här nioåringen vann mitt hjärta. Lugn, inte överdrivet pratsam och väldigt lik mig som liten.
 
Denna fina häst har lång man för att han tycker att det är obehagligt när hans man blir ryckt. Sötnöten.
Stretchaaaa, Cappe!
Kommentera 1

Ma Cherie

Publicerat i: Ridskola Ridning, dressyr, dressyrlektion, ma cherie, ridskola, torun
Igår lyckades jag faktiskt ta mig till ridskolan efter lite övertalning och viljestyrka.
Och det gick faktiskt riktigt bra!
 

Jag red, precis som förra gången, den fina Ma Cherie. Min mamma red också med igår och hon red en stor fux som heter Neggie. I vilket fall som helst, jag kände stor skillnad sen sist jag red Machan direkt när jag hoppade upp. Hon var mjuk och kändes inte lika motsträvig. Torun berömde mig också direkt och sade att det var riktigt stor skillnad sen sist och att jag verkligen tagit till mig vad hon sagt. Stolt fortsatte vi på samma sätt. Lektionen handlade om skolor och det var en väldigt rolig lektion. Jag och Ma Cherie kom närmre och närmre varandra och det var verkligen kul. Ny crush? Oh yes…

 

Helt plötsligt var kontakten mellan oss verkligen känslig. Jag fann fortfarande det svårt att riktigt fånga upp henne och få tag i henne så formen blev lite unghästform och ganska lång, men Torun sade hela tiden att det såg superfint ut, att Ma Cherie verkligen trivdes med mig (STOLT) och att om någon gång till skulle jag kunna samla henne hur mycket jag ville. Åh, ja, dressyrlektionen igår gav mig verkligen blodad tand på det lilla halvblodet som jag nu helst bara vill ta hem och göra till min (händer varje gång på ridskolan… suck). Hon är lika gammal eller ett år äldre än Bea och hon är inte den mest utbildade hästen men hon är verkligen speciell. Det gör mig lite ledsen att det bara är en lektion kvar under den här terminen. Jag får väl helt enkelt ge järnet nästa gång.

 

Nej, nu är jag påväg till skolan för att skriva kemiprov. Ikväll ska jag försöka få ut Bea på en lite skogsrunda.

 
Vackraste Ma Cherie!
Jag och hästen mamma red, Neggie!
Kommentera 2

En "lätt" häst

Publicerat i: Ridskola dressyr, dressyrlektion, ma cherie
I tisdags fick jag sitta upp på en häst jag inte ridit på jättelänge.
Fina Ma Cherie.
 
Och Torun sade att hästen var lätt. NEJ. Det var en av de knepigaste hästarna jag ridit. Jag fick inte ta henne i munnen knappt alls, då ville hon gå ner i skritt. Alla gångarter var så annorlunda - allting gick så sakta i början och det kändes som om jag hade porslin under mig. Torun sade att jag red för mycket, försökte för mycket på en häst som var lätt. Att jag ridit många knepiga och svåra hästar och nu behövde sluta tänka och bara slappna av.
 
Själv har jag inte ridit en knepigare häst och de första tjugo minutrarna vågade jag knappt röra bettet efter att hon slått som en galning med huvudet bara jag rörde minsta lilla. Dessutom var hon väldigt känslig och kom lätt ur takt om jag störde henne med bettet. Så istället fick jag släppa fram henne mycket och försöka trava på. Efter ett tag fick vi dock upp energin lite och hennes rörelsemönster blev jämnt och vi hittade faktiskt en bra takt. Machan har faktiskt ett fint steg när hon väl kommer igång. Mina händer kom för långt bak och jag var tvungen att "låta henne komma fram" och vara allmänt lätt. Mycket ben, lite händer. Mot slutet hittade vi varandra mycket bättre när jag satt ner och Torun hjälpte mig med sätet då jag spänt mig lite. Torun sade att vi kommer att bli fina tillsammans bara jag får rätt på allt. "Det här kommer bli bra," sade hon och trots att min känsla inte var särskilt bra fick de orden mig att bli glad. Hon är så bra på att få mig att må bra, Torun. Aldrig att jag går ledsen ifrån en lektion trots att det kändes dåligt!

Nu ser jag verkligen fram emot nästa tisdagslektion med Ma Cherie, det svarta lilla halvblodsstoet med bläs och strumpor. Drömutseendet.
 
En bild på mig och Ma Cherie ifrån den 8/10 2014.
Kommentera 2
Visa fler inlägg