Pigga hästar

Publicerat i: Ridning Ridning, Uteritt, bea, dressyr pelle
Red båda hästarna igår.
Ett kort och dåligt dressyrpass på Pelle och skogstur på Bea.
 
I förrgår fick Pelle en långrunda med mamma på 1,5h. Tänkte inte särskilt mycket på det när jag lade på sadeln igår men när jag kom upp och började plocka ihop honom märktes det i traven. Han ville absolut inte arbeta med musklerna på rätt sätt då det är jobbigt och istället försökte han bara springa ifrån allt. Jag tog först upp kampen en stund och fick ihop honom. Sedan tog jag in honom på en femtonmetersvolt där jag släppte ut tyglarna och lät honom springa runt i en lägre form tills han slappnade av lite. Gjorde det ett par gånger och tog upp honom emellanåt och fick ihop honom men jag lät honom inte arbeta uppe några längre stunder då det nästan var omöjligt att få honom att hänga ihop. Idag får Pelle vila och jag hoppas på att det går bättre nästa gång.
 
Bea var också pigg men inte springa-iväg-pigg. Nej, vi travade och galopperade i skogen i konditions- och jogginganda. Mycket låg och rund form! Hon var också väldigt glad och spring än hit och än dit på stigen, svårt att hålla hovarna i schack. Sötnöten får nog gå ett mjukt dressyrpass idag. För övrigt stod hästarna inne i natt då det åskade och regnade rättså rejält.
 
Nu är jag påväg till jobbet för att tjäna lite pengar.
 
Såhär fint gick det inte igår.. :P
Kommentera 2

Att inse allt

Publicerat i: Ridning Ridning, allt släpper, bea dressyr, dressyr, släppa, träna, träning
Idag hade jag och Bea ett aha-moment.
Jag har äntligen förstått.
 
Länge har Torun sagt till mig under träningarna att jag måste kräva mer av Bea. Jag har tyckt att jag har gjort det men nu inser jag att jag har försökt kräva av henne men jag har ändå behandlat henne som en lat ungponny. Det är inte konstigt att hon då inte utvecklas på sättet jag vill för att om jag behandlar henne som en lat ungponny blir hon en lat ungponny.
 
Imorse när jag skulle rida bestämde jag mig för att jobba med att få Bea känslig för hjälperna, lite explosivitet som jag saknar i hennes steg och sätt. Så direkt när vi skrittat på lång tygel i tio minuter och jag började plocka upp henne provade jag hjälperna. Efter en kvick skänkel som inte fick svaret jag ville ha lade jag snabbt till spöet och efter det blev hon riktigt uppmärksam för skänklarna. Vi värmde upp i skritt på volter, längde steget, kortade steget, gjorde halter och red på både mindre och större volter. Jag var noga med att vara tydlig och red exakt som jag skulle med vilken annan häst som helst. Innan har jag varit rädd för att Bea ska förlora sitt förtroende för bettet om jag tog tag i henne och sade till henne men idag ville jag verkligen rida. Så när hon inte böjde sig så mycket som jag ville var jag noga med att säga det till henne. Självklart svarade hon på mina hjälper och jag fick en mjuk häst som skrittade på i tempot jag ville ha.
 
Vi travade fram ganska länge på volterna blandat med spåret, lite samma som vi gjorde i skritt. Hela tiden fokuserade vi på att behålla "explosiviteten" och verkligen ha henne framför och känslig för hjälperna. Och vad det fungerade! Jag kunde länga henne och verkligen rida henne hur jag ville och hon bara svarade superfint. Jag kan ju rida. Det är det som har stört mig hela tiden - visst har hon gått okej men jag kan rida många hästar bättre än vad jag kan rida min egen häst. Visserligen var hon inte i super form hela tiden utan var ganska öppen men hon var högre upp och nosen kom in till lodplanet en hel del, så jag är väldigt nöjd. 
 
Efter lite fri skritt på långsidorna och uppsamling på kortsidorna tog vi trav där jag satt ner. Vi arbetade vidare på samma grejer och jag bad henne ännu lite mer om form, ställning och kraft i steget. Bea har ett fint steg när vi kommer igång och innan har jag lyckats hitta det där steget ett fåtal gånger i max fem steg. Idag kunde jag få fram steget lekande lätt och istället för att bara springa i längningarna kunde jag äntligen få henne att använda energin för att komma uppåt och framåt i hennes dansande steg. Att min lilla Bea riktigt dansade fram gör mig stolt.
 
Även galoppen och i fattningarna var jag riktigt konsekvent och även där gick det mycket bättre. Efter den första galoppen fortsatte vi med traven. Jag red upp på medellinjen vid C, längde steget och gjorde halt vid D. Superponnyn gjorde exakt som jag ville med bravur och jag undrar hur jag har kunnat missa att hon faktiskt kan så mycket innan.
 
När vi väl skulle rida av och jag gissade på att vi ridit i trettio, fyrtio minuter hade vi ridit i en timme. Alltså blev det runt en timme och femton minuters pass idag. Super Bea var inte ens svettig och energin flödade igenom hela passet.
 
Nu ser jag fram emot att få visa er hur långt vi har kommit. Nästa gång tvingar jag nog någon att ta lite bilder... :P

Kommentera 5

Upp i sadeln igen

Publicerat i: Ridning, Ridskola, Träning cappe, cappuccino, ridläger, sommar, sommar 2015, torun
Jag har varit på ridläger och när jag nu är full av positiv energi känner jag verkligen att jag kan kravla mig tillbaka upp på blogg-hästen igen.
Back on top, liksom.
 
Ja, dessa tre ridlägerdagar har varit någonting alldeles extra. Fem pass senare är jag trött i kropp och sinne men åh så full av knastrande inspiration och motivation som bara vill komma ut. Att jag inte kommer att rida "min" underbara sexåring Cappuccino med steget, energin och allt det där, gör mig lite ledsen. Ska blinka lite extra med ögonfransarna mot Torun när ridskolan börjar igen för att få rida den där lilla diamanten. Att han bara har ridits i ett år är sjukt då han är så mjuk, fin och framförallt cool lugn. Eftersom det varit så dåligt väder innan vårt läger hyrde Torun in sig på en anläggning i närheten med ridhus så han fick komma till ett helt nytt ställe och han tog allting så lugnt. Visst att han var lite stirrig men inte särskilt mycket. Lugn, snäll men allt annat än tråkig - min sorts häst!

Här kommer lite bilder på mig och Cappe idag som världens sötaste barn tog. På riktigt, jag brukar ogilla barn men den här nioåringen vann mitt hjärta. Lugn, inte överdrivet pratsam och väldigt lik mig som liten.
 
Denna fina häst har lång man för att han tycker att det är obehagligt när hans man blir ryckt. Sötnöten.
Stretchaaaa, Cappe!
Kommentera 1
Visa fler inlägg