En liten step- to step guide ifrån en väldigt ocool människa som försöker väldigt mycket.
För att idag är jag stressad, uppe i varv och önskar att jag var så cool att jag inte pluggade och inte gick natur.
 
Så låt mig därför se ut som om jag inte bryr mig. Snälla, jag vet att jag redan försöker tillräckligt hårt. GIVE ME YOUR CONFIRMATION. Ledsen vänner, men det här är en stressig och udda tid. Tror att jag kanske har lost my mind.
 
Steg 1: Pop up that hood of yours, honey.
Steg 2: Släng in en massa onödiga handsigns som du inte riktigt vet vad de betyder. Whatevs.
Steg 3: Upprepa upp till önskad effekt.
 
Sitter du dock i ett bibliotek och är påväg att ha din första lektion om tjugo minuter kommer tyvärr alla försök att åka i dik- fuck.
 


Kommentera 0

Utan lightroom

Publicerat i: Allmänt
Har ännu inte hunnit ladda ner mitt älskade lightroom till min dator.
Därför får endast ni (och jag) nöja er med en väldigt brusig och väldig oredigerad bild från natten.
 
Inte bara det men det är en raw-bild direkt konverterad till jpg. Suck. Jaja... "Vad har hänt idag, Juli?" Åh, tackar som frågar men alldeles för mycket. Skolan var ett... helvete där jag insåg hur mycket skit jag har framför mig de närmaste veckorna. Utöver det har jag dock hunnit rida ett superfint pass på Bea och sett det första avsnittet av Once Upon a Time's första avsnitt på säsong fem! Inte så bra som jag hoppats på, men okej.
 
Jag har pluggat lite och borde plugga mer men tror att jag ska se det sista avsnittet av Secret Garden för min hjärna är slut och jag pallar inte. Suck gånger femtioelva.
 
Kommentera 0
Idag blev det en kalas-söndag.
Födelsedagsgrisarna var min kusin och min moster.
 
Mysigt att träffa släkten även om jag är lite awkward i mig själv. Jag vet att många beskriver sig själva som awkward och obekväma i sociala situationer men jag måste vara o-orginell när det kommer till sånt här. Att sitta och lyssna, le och skratta har jag inte (särskilt) stora problem med men när det kommer till att öppna min mun när stora samlingar av människor är närvarande blir det lätt vagt och inte särskilt kreativt. Kallprat är ingenting jag är bra på och att fråga vuxna frågor om folks liv är inte heller någonting jag är bra på. "Hur går det på jobbet då?" är inte en fråga som kan hitta sig ur min mun. Jag kan inte, jag förstår inte, jag vet inte hur. 
 
Nej, människor är kanske inte min bästa egenskap. Ska jag vara ärlig har jag alltid varit lite rädd för människor. No offence, men ni är läskiga. Puss.

Jag och min kusins underbara hund Rocky som gäspar.

Kommentera 1
Visa fler inlägg