Barbackatur från helvetet

Publicerat i: Allmänt, Ridning Uteritt, barbacka, fuck bea, fuck off, hemskt
Idag bestämde jag mig för att barbacka. Det var världens sämsta idé.
Allting började som en vanlig tur, nästan lite konstigare. Bea var nästan seg, trots att hon lyssnade på mina hjälper. Jaja, tänkte jag, hellre seg än pigg när jag rider barbacka. Trodde jag.
 
Vi kom en bit innan vi kom till min grannes hus, där sex halvblod kommer springande till staketet. Bea kollade lite på dem, lite skärrad, men det var okej, det funkade. Allting var bra tills vi kom till ett annat hus där det ständigt är renovering. Just idag höll de på med en trevlig paddock. Två männ var ute och höll på, skruvde. Deras fyra islandshästar stod och glodde på oss, Bea dansade ut på en åker bredvid. En liten fransk bulldog kom ut ifrån huset mittemot och började stormskälla. Männen glodde också på oss nu, undrade vafan jag höll på med. Den franska bulldogen var skitläskig enligt Bea så vi åkte ut på en annan åker och jag trillade nästan av för första gången under ridturen.

I vilket fall som helst, jag trodde det skulle bli bättre, rättade till ridhjälmen och fortsatte. Men, femtio meter efter det huset kom min andra granne gående med sina tre hundar (en stor shäfer och två små bjäbbiga pudlar) och de mötte en miniliten hund. Grannen hade även med sig sin son på en minicykel. Hundarna började stormskälla på varandra och än en gång fick Bea och jag dansa förbi. Fyfan vad rädd jag var, att Bea skulle gå i taket. Som tur var gjorde hon inte det (där). Vi kom upp en bit i skogen ovanför, galopperade och det gick bra. Efter en stund hörde jag någon som pratade bakom mig. Jag vände mig om och såg ett stort halvblod med en ryttare som pratade i telefon ca hundra meter bakom mig. Jag svor, för jag kunde inte låta den hästen gå om mig. I bästa fall hade hon flugit Bea i taket, i värsta fall hade hon sparkat mot hästen. När hon är på sånt humör hon var på idag är hon helt enkelt omöjlig. 
 
Så hela tiden jag red den rundan kände jag mig jagad av hästen bakom mig. Vi travade, galopperade. Kom fram till en åker som Bea hoppade ut på, bockade. Jag lyckades sitta kvar. Något ilsket skrik råkade komma ut och jag undrar vad hon med hästen bakom mig tänkte. Jag fick ut henne på vägen igen och ett tag höll hon sig i skinnet. En fem minuter senare spökade ett litet hjärnspöke och Bea satte iväg i hundra åttio som en liten kanonkula. Ännu en gång skrek jag, först förvånat och sedan på min jävel till häst. Jag fick stopp på henne och kom nära den franska bulldogen och byggarna igen. Jag var riktigt arg nu och travade henne förbi, nästan smärtfritt.
Det gick bra fram tills vi kom till min granne igen. Nu var två barn ute och klippte gräset. Vi gick förbi och när jag nästan lyckats pusta ut (jag kunde se mitt hus) så kommer det en mjölkbil bakom mig och framför mig kommer det en person bil. Vägen är jättesmal och framför mig ser jag en väg in i skogen. Bea får trava fram, men vill inte in i skogen utan hoppar ut mitt på vägen. Jag ser mjölkbilen komma närmare och jag tror faktiskt att jag började gråta. Jag vet, patetiskt, men jag hade ingen väst och mitt val av underlag att trilla av på var asfalt och sten. Dessutom var jag så himla frustrerad och ville bara hem.
 
I vilket fall som helst kom jag hem. Efter att Bea sett ännu ett spöke i skogen och stannat och frustat som en drake. Suck. Måste vara halloween.

Jävla häst.
 
Vilken är den värsta ritten ni någonsin varit med om?
/Juli
 
Kommentera 3
Ibland får man saker gratis, men oftast inte.
Nu pratar jag inte om pengar (faktiskt), utan jag skriver om ridning. Ridsporten är en sjukt orättvis sport. Det är orättvist att jag har en häst, medan andra inte har det. Det är orättvist att vissa har jätteduktiga ponnier och vissa inte. Det är orättvist att vissa rider för tränare flera dagar i veckan, och andra inte.
 
Själv har jag "fått" grunderna av mina föräldrar. En unghäst, ridlektioner, hjälp och framförallt tid. Och inga krav. För mig har det betytt att jag har fått jobba mycket själv och för att komma någonstanns har jag jobbat hårt. Ridning är så häftigt, hästar är så speciella varelser och jag ser upp till alla ryttare, med eller utan häst. Alla har vi övervunnit någon rädsla, alla har vi slitit igenom de jobbiga tiderna utan att ge upp. Om vi så har jobbat för att få en häst till att äntligen fatta rätt galopp eller jobbat för att få en perfekt galopppiruett, det kvittar, alla har vi kämpat.
 
Just nu är jag fast beslutsam att få igång Bea. Vi kan klara det, vi behöver bara jobba, träna och aldrig ge upp.
 
Ge aldrig upp, vänner.
/Juli
Kommentera 0

I form

Publicerat i: Allmänt, Träning ben dressyr, bilder, dressyr, form, går som en klocka, i form, underbart
Hon gick i form idag. Bea gick i form idag.
Alltså ni förstår inte hur lycklig jag är. Bea gick i form. Jag kan inte komma över det, tidigare idag skrev jag att det var mitt mål för hösten/vintern och samma dag går Bea jättefint. Visst, det var en låg form men det var fortfarande en krökt nacke, lodrätt huvud och bakben under kroppen. Visserligen var hon ganska tung idag, men paddocken är nyharvad och gruset var luftigt och tungt. Dessutom har hon inte så mycket muskler än, vilket är synd. Jag vet att när hon väl får ordentliga styrka i bakbenen och i resten av kroppen kommer hon orka bära upp sig själv bättre och kommer kunna länga steget så där fint hon gör ibland.

Jag red i Pelles sadel, min mammas älskade Stübben, som tyvärr har alltför långa kåpor för mig och Bea. Vi började med att skritta upp i ca tio minuter utanför banan. Vi gick vidare till paddocken sedan, jobbade igenom skritten lite grann med framdelsvändningar (som Bea och jag har blivit proffs på - på riktigt, idag snurrade hon helt runt frambenen och det ena frambenet rörde sig inte ens), skänkelvikning och lätt böjning. När vi travade och gick vidare till tempoväxlingar lade hon sig i form direkt. Jag jobbade inte så länge med detta, eftersom att allting bara flöt på ville jag inte kräva alltför mycket. Efter två galopper (tunga) red vi ut igen och tog en kort tur i skogen med galopp och backklättring. Nu är jag ännu mer taggad inför träningen på söndag för Torun, om det nu var möjligt.

Stillbilder från en dålig och skakig mobilfilm mamma filmade. Ska försöka få upp lite senare, men nu ska jag, mamma och min bror till min mormor och morfar.
 
Åh vad jag älskar min häst♥
/Juli
 
Kommentera 5
Visa fler inlägg