Självklart finns rädslan om att skada sig allvarligt i huvudet någonstanns mest hela tiden, i varje fall efter att mamma blev sparkad. Det var värre för något år sedan eftersom jag fick ha gips i några veckor efter att min tumme hoppat ur led när jag flugit rakt in i väggen med huvudet före. Jag blev avslungad en jättehäst (180cm) när vi hoppade på ridskolan och flög in i sargen.

Eget stall! Jag har aldrig varit inackorderad och har alltid undrat hur det är, det verkar vara så mysigt. Samtidigt är det underbart skönt att ha eget stall och att bara kunna gå ut till hästarna när man vill.

Min favorit ändras mest hela tiden, men just nu måste jag säga The Vampire Diaries eftersom jag ser om den just nu och jag fangirlar över Damon/Elena hela tiden.

Orlando Bloom.. God.

Hmm.. Jag vill hemskt gärna åka till Storbrittanien.

Vad som helst som involverar hästar och som inte har en skitlön. Annars hade jag velat jobba som någon sorts projektledare inom forskning eller utveckling.

Men usch vilken fråga.. Jag vet faktiskt inte. Jag älskar att rida men jag älskar också hästar. Hade jag bara pysslat med hästarna tror jag inte att jag hade spenderat lika mycket tid i stallet (sorgligt nog). Även om hästarna får mig att känna mig stressfri går ingenting upp emot en kraftfull galopp uppför en backe. 

Förra året dog min första egna häst som jag hade haft i fem år. Det var det hemskte jag varit med om. Hon fick kolik och jag var uppe hela natten och gick med henne men när hon inte blev bättre bestämde jag och mamma oss för att avliva henne på morgonen. Det var jättejobbigt och jag saknar henne fortfarande. 

 

Några sommrar hade jag och mamma Thorana (min första häst) och vår dåvarande foderhäst Mister X på bete en bit ifrån oss. En sommarmorgon klockan fem var jag vid betet och red. Nära betet låg en sjö (som låg i skogen) och jag red dit. Det låg dimma över sjön och när jag red där flög flera tiotal med fåglar uppifrån sjökanten. Det var så vackert och allting var så lugnt.