Jo, mitt andra knä som inte är uppfuckat efter att jag trillade av för någon månad sen är uppskrapat.

 

Igår körde jag hem på moppen och skulle svänga av mot vår lilla väg. På asfalten vid avfarten hade någon hällt ut rullgrus, vilket jag inte uppmärksammade utan tog svängen som jag brukar. Självklart får jag sladd och går omkull, skriker och ligger på marken med moppen som dör bakom mig. Mina skrik får ut sex personer som rusar fram mot mig. Däribland min bästa väns pappa och senare även hela hennes familj. De hjälpte mig upp, jag låste moppen och fick hjälp hem till dem. De körde mig hem den korta kilometern till mitt hus där jag fick dra av mig mina nya byxor (som nu har utvidgat sina hål på knäna... Skit också, liksom.) och gå in i duschen och försöka tvätta rent mina sår, likt en katt som gömmer sig för att slicka sina sår. Skrapsår på hakan, händerna, ett stort äckligt sår på knäet och blåmärken på anklarna. Jippie. Gissa vem som inte kan böja sitt knä?! Jag! Gissa vem om kommer att få avstå ifrån att rida några dagar då jag inte kan böja mitt knä särskilt bra och såret vätskar sig en hel del?! Jag!