Hej! Mitt namn är Elsa Sophie Söderström Varnäs, jag är 16 år och bor på en gård i Strömsholm. Här hemma har vi ett eget litet stall med några ponnyer som tävlas av mig och så har vi tre stycken underbara pensionärer, som också rids. Jag tävlar i dressyr på framförallt en av mina ponnyer och vi har i år debuterat LA:P1 och hunnit kvala nationellt och har nu gjort 9 starter på den nivån. Sedan startar jag två av våra andra ponnyer ibland på klubbtävlingar eller lokala LC/LB. Jag håller också på att träna upp en av våra andra till tävlingsform igen så årsdebuten gjordes den 14 maj! Juli frågade mig om jag kunde skriva lite om fördomar som folk har mot mig för att jag tävlar en del, har flera hästar och rent allmänt hur jag reagerar på sådant? Det är ju väldigt mycket snack som går gällande allt i princip så jag vill jättegärna skriva om det här ämnet.

Jag har faktiskt fått förvånansvärt lite skitsnack om mig, vad jag vet i alla fall. Jag är ganska ödmjuk som person och tror att det kan ha med det att göra. Jag försöker att vara trevlig mot alla och behandla alla lika. Men självklart så finns avundsjukan hos många personer. Det spelar ingen roll om det är så att en person har ett större antal hästar en denne, att det går bra på tävlingar eller att man har en bra tränare. Avundsjuka finns det hos de flesta, bara att en del tyvärr väljer att vända på det till något negativt och snackar skit om personen i fråga.

För mig så är jag mest drabbad av mina vänner. Vissa som inte ens håller på med hästar. Det har pågått under flera år att jag blir lite extra hackad på, får spydiga kommentarer eller överlag inte blir lika behandlad som de andra. Det här är alltså något som har pågått mellan mig och nära vänner. Jag finns där för väldigt många när de vill prata, men ofta så duger jag när jag behövs, hos vissa. Varesig jag gör rätt eller fel så är det jag som får mest skit i slutänden. Det har hänt många gånger och det är något jag har som vana nu. Mycket av det här som trycker ner mig är väldigt defust. Det kan vara just någon spydig kommentar då och då, det kan vara att jag får blickar som när jag sedan ifrågasätter personen ”inte var meningen”, att det jag gör inte är tillräckligt bra, m.m. Jag tror att vi alla klarar av att ibland få en spydig kommentar eller en blick, men när det upprepas dag efter dag men det är för defust för att ta upp och göra en sak av det? Jag har bara försökt att stå ut och ty mig till de jag mår bra av att vara med.

Det är ju ganska sjukt egentligen att jag som inte har gjort någonting fel - missförstå mig inte, självklart har jag gjort misstag och gjort dumma saker, men inte gör jag saker varje dag som gör att jag förtjänar dessa små hugg dag ut och dag in. Och att det jag har fått ta är från de som kallar mig deras bästa vän. Jag har ingen aning om om det handlar om att de är avundsjuka på mig eller har fördomar om mig för att jag har fler hästar eller liknande. Det är en fråga jag antagligen aldrig får svar på heller. Men utöver det här så har jag inte många gånger stött på otrevliga attityder mot mig faktiskt. En gång på tävling dock så var det en mamma som sa rakt ut, rätt upp i mitt ansikte att jag och ponnyn jag startade i den klassen inte förtjänade fler poäng än vad vi fick. Några minuter senare så visade det sig att de hade räknat fel i poängen och egentligen hade jag hela 7% högre resultat. Vilket var endast ett par ynka poäng ifrån att slå hennes dotter. Det var så himla dålig stil och det är väl det enda som jag har träffat på så där. Jag har ingen aning om vad folk tycker och tror om mig innan de lär känna mig, men de som inte ger mig en chans att visa vem jag är - har ingen självkänsla alls, anser jag.

Jag vet inte om inlägget är så sammanhängande men för att gör en liten sammanfattning så skulle jag säga att jag ytterst få gånger har blivit utsatt för att folk ska ha väldigt mycket fördomar om mig, tråkiga attityder eller liknande (vad jag vet). Endast ett par gånger har det hänt på hästsidan, men bland mina närmsta vänner har det varit ett regelbundet hackande under en väldigt lång period.

Tack för att jag fick gästblogga hos dig Juli!
Kramar från Elsa Sophie, www.tavlingsponnys.horseworld.se