Vem vill egentligen göra saker som är tråkiga?
Inte du, inte din katt, inte din häst.
 
Ändå gör vi en massa tråkiga saker för att vi måste. Det är nödvändigt att städa sitt rum ibland och ibland måste man puscha sig själv att göra den där matteläxan på två sidor trots att det är skittråkigt och man inte förstår någonting. Varför gör vi det då? Egentligen hade det varit så mycket lättare att bara ge upp och göra roliga saker. Skita i matten och se på film istället. Vissa dagar blir det film istället för matte men för det mesta blir det först matte och sen film. Först tråkigt, sedan roligt. Är det vad som motiverar oss hela tiden?
 
Gör jag den här matteläxan och den imorgon och den i övermorgon och alla andra jävla dagar, kommer det att bli roligt i slutändan då? Kanske. Kanske siktar vi på det där långsiktiga målet där matten gett ett bra betyg som gett en bra vidareutbildning som gett ett bra jobb med bra lön. Med bra lön kan man göra roliga saker när man är ledig och förhoppningsvis gillar man sitt jobb. Antagligen ser det ut så. Men är det inte tråkigt att alltid vara så rationell hela tiden?