För två veckor sedan tyckte jag att det verkade vara en bra idé att anmäla mig till ett en milslopp.... idag.
Jag har inte sprungit på typ två veckor.
 
Däremot har jag hoppat hopprep fem gånger i veckan, ridit sex gånger i veckan och cyklat sex kilometer om dagen. Läses det så ser det bättre ut men jag är ändå lite osäker. Självklart kommer jag att klara av att springa en mil men jag vill ju ha en bra tid också. Min mamma och pappa ska också med. Mamma ska också springa en mil och pappa ska ta 17 km. Lite småkul ska det väl bli, speciellt då jag är så stressad över allt och behöver lite break i vardagen. En vecka kvar innan lovet och de senaste veckornas två - tre prov i veckan (plus inlämningar och tal/redovisningar) har tagit hårt på mig. Sover dåligt, vaknar av en hjärna som är på spänn efter sex timmars sömn. Det är inte hälsosamt att stressa såhär men jag måste, för om jag slutar kommer jag nog inte att klara av alla påfrestningar just nu. Har dessutom läst att om man inte ser på sterss som något negativt påverkar det inte en negativt. Forskning ligger bakom den faktan och därför väljer jag att se stressen som något positivt, någonting som faktiskt får mig att klara av allt. 
 
Nu bär det snart av mot starten som går 11.15. Det här ska gå bra.
 
#1 - - Tuva Björnwall:

Hoppas det går bra, och så fin bild :)

Svar: Tack! Det gick superfint :)
Juli