Processen att somna är dock inte vad som brukar vara jobbig.

 

Men i fredags var den det. När jag somnade klockan tre och vaknade två och en halv timme senare var jag inte glad. Direkt när jag slöt ögonen vid elva-tiden var min hjärna klarvaken och allting snurrade runt, runt, runt. Efter en timme orkade jag inte ligga och låtsassova längre, tog upp en bok och försökte tvinga fram trötthet. Ingenstans i min hjärna kunde jag finna denna utsålda vara och inte förrän jag sprungit runt i huset och ätit en ostmacka, sett ett avsnitt av något program med farliga fiskar i USA:s floder på animal planet och ännu en gång återvänt till att försöka tvinga ihop ögonen fann jag någon sorts ro. Jag sov i cirka tre timmar och vaknade igen och brydde mig inte riktigt. Istället satte jag mig ner i köket och tog fram frukost. Pappa kom in och frågade hur allting var och tröttheten lockade fram tårar.

 

Om jag endast skulle ha spenderat dagen hemma hade det inte varit något problem men nu skulle jag till bokens dag med författar bruncher och intervjuer med paret som skriver Kepler, Björn Ranelid, Karolina Ramqvist och Helena von Zweigbergk. Efter det här skulle jag och min barndomskompis Filippa (som också var med på bokens dag) till en av Filippas kompisar för lite fixning till en Halloween"fest" på kvällen. Så klockan sex infann vi oss på en liten Halloween sammankomst med människor ifrån Filippas klass. Det var kul trots att jag inte kände typ... någon. Stoppade i mig lite migrän tabletter på vägen dit och överlevde dagen utan att få migrän trots endast tre timmars sömn. Success! Kom hem vid kvart i tolv och var i säng vid tolv. Sov sex timmar i natt. Suck, varför kan jag inte bara vara bra på att sova?