Varför läser ni min blogg?

 

För er som inte vet det (antagligen alla) har min blogg inte fått bättre och bättre statistik på senaste tiden, vilket inte förvånar mig. När jag slutade blogga tre gånger om dagen och lade ner mina försök på en nishad hästblogg förväntade jag mig en rasad statistik. När jag även nästintill slutade att läsa och kommentera andra bloggar trodde jag att bloggen skulle bli ruinerad. Men icke - fortfarande läser folk min blogg och även om kommentarerna inte regnar in finns dem där och jag uppskattar det verkligen. Statistiken är väl ingen superstatistik - vi är inte någon jättemegablogg men runt 10-20 är inte mycket sämre än mina förra 20-30, speciellt då jag inte lägger ner min själ i det längre.

 

Kanske är det min avsaknad av konstlad och vag tillgjordhet från innan som fick folk att fortsätta läsa, kanske är det mina röriga känslor eller helt enkelt folk som känner mig som sitter och skrattar åt mig. Vem vet? I vilket fall som helst är ni ju inte här för välupdaterade inlägg med nya och fräsha bilder ;)   <-pik till mig själv

Nej, men jag undrar verkligen. Just nu är jag väldigt o-nishad och inläggen är en enda röra av känslor. Jag känner mig väldigt öppen och ärlig i mina inlägg och trots den ständigt personliga touchen känns det nästan opersonligt ibland för att även om jag skriver helt öppet om känslor och liknande är det sällan jag verkligen säger vad som händer. Händelser är liksom förbigående här.

 

Så, varför är ni här? Är ni de där bloggarna jag slaviskt läste förut och som jag är ångerfull över att jag numera inte har tid att läsa? Tro inte att jag glömt bort er, vänner, för jag läser fortfarande era bloggar då och då även om jag inte alltid (oftast) är på kommentar-humör.