Ja, hur fint kan inte livet vara ibland?

 

Speciellt när dagen var svinigt seg och energilös. Själv har jag liksom två lägen - antingen pratar jag nonstop och i princip hoppar runt som en gummiboll eller sitter jag kraftlös och bara glor. Är jag själv har jag även ett tredje läge där jag sitter tyst och njuter av ensamheten. Så ja, min lite halvinsjuknade kropp och sinne kan nog behöva ha en lugn eftermiddag imorgon. 

 

Idag hade jag inte tänkt rida. Men det var så fint väder och så tänkte jag att jag bara skulle skritta ut lite. Funkar det någonsin? Tog en långrunda med en massa galopper. Matt var jag allt när vi var tillbaka hemma men glad.