Födelsedagsgrisarna var min kusin och min moster.

 

Mysigt att träffa släkten även om jag är lite awkward i mig själv. Jag vet att många beskriver sig själva som awkward och obekväma i sociala situationer men jag måste vara o-orginell när det kommer till sånt här. Att sitta och lyssna, le och skratta har jag inte (särskilt) stora problem med men när det kommer till att öppna min mun när stora samlingar av människor är närvarande blir det lätt vagt och inte särskilt kreativt. Kallprat är ingenting jag är bra på och att fråga vuxna frågor om folks liv är inte heller någonting jag är bra på. "Hur går det på jobbet då?" är inte en fråga som kan hitta sig ur min mun. Jag kan inte, jag förstår inte, jag vet inte hur. 

 

Nej, människor är kanske inte min bästa egenskap. Ska jag vara ärlig har jag alltid varit lite rädd för människor. No offence, men ni är läskiga. Puss.